Varning för vänskapsrekrytering

Det råder ingen tvekan om vilken årets hittills mest uppmärksammade lapp är.

Lappen, som var en rekryteringsannons för en tjänst som planeringschef, satt på anslagstavlan i Länsstyrelsen i Stockholms läns reception. Jobbet gick till den enda sökanden, landshövdingen Anna Kinberg Batras nära vän, och beslutet undertecknades av landshövdingen själv.

Det ledde till en nyhetsstorm, och nu granskar Justitieombudsmannen, JO, vad som hände. I utredningen ingår ytterligare två av Anna Kinberg Batras rekryteringar.

Carl Durling, biträdande chefsjurist på Arbetsgivarverket, vill inte uttala sig om det specifika fallet. Men händelserna på Länsstyrelsen i Stockholms län har även aktualiserat den generella frågan: Får chefer i staten rekrytera sina vänner?

Carl Durling är tydlig:

– När du ställer frågan så rakt är svaret nej. Du kan inte anställa en nära vän som du umgås med, säger han.

Det betyder dock inte att chefens vän inte kan få jobbet, fortsätter Carl Durling. Poängen är att den chef som har en relation med den sökande själv inte ska fatta beslutet eller göra urvalet.

Vid rekryteringar i statsförvaltningen ”ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”, står det i regeringsformen. Med ”förtjänst” menas tidigare statlig anställningstid, och med ”skicklighet” menas lämplighet för tjänsten.

Det är i normalfallet de två faktorer som ska avgöra vem som anställs – och den som ska göra bedömningen av de sökandes förtjänst och skicklighet måste vara opartisk.

Om en person som ansvarar för en rekrytering på en statlig myndighet vänder sig till en vän aktualiseras jävsreglerna i förvaltningslagen, förklarar Carl Durling. Ytterst är det statstjänstemannen själv som ska pröva om hen är jävig eller inte. Det är en bedömning som måste göras i varje enskilt fall.

– Gränsen för jäv har prövats av Överklagandenämnden för högskolan ett antal gånger. Då har det handlat om tillsättningen av akademiska tjänster, där man har sagt att tidigare samarbete med en kollega inte är något som gör en jävig. Så jag skulle säga att det finns ett utrymme, men bedömningen ska du som beslutsfattare göra, säger Carl Durling.

Men om informationen om en ledig tjänst aldrig når allmänheten utan bara den som tipsats om jobbet spelar det ju ingen roll om den som slutligen fattar beslut om anställningen är opartisk. I anställningsförordningen slås därför fast att en myndighet som har för avsikt att anställa måste informera om det så att de som är intresserade har möjlighet att söka jobbet.

På sin sajt förklarar Arbetsgivarverket vad det innebär: ”Det krävs i regel mer än att informationen (annonsen) om den lediga anställningen anslås på myndighetens anslagstavla och publiceras på myndighetens externa webbplats. De kanaler som är brukliga för den tjänst det är fråga om bör användas.”

Till den chef som tror sig veta att en vän eller tidigare kollega skulle vara som klippt och skuren för en tjänst på den egna myndigheten ger Carl Durling rådet att se till att rekryteringsbasen är så bred som möjligt.

– Jag ser inget problem i att man kontaktar och tipsar gamla kollegor om en tjänst, men då är det viktigt att samtidigt ha en motsvarande annonsering. Sedan är det förtjänst och skicklighet som gäller, personen ska inte ha någon mer fördel än att den blivit informerad, säger han.

Enligt Carl Durling händer det ”då och då” att Arbetsgivarverket får kännedom om felaktiga anställningsförfaranden. Det handlar väldigt sällan om jäv, utan snarare om fall där arbetsgivaren inte följt reglerna exempelvis för annonsering.

Även om han inte har tillgång till statistik, är hans uppfattning att antalet rekryteringar i staten där det förekommit jäv eller där processen hanterats på ett olämpligt sätt har minskat över tid. Han pekar på att en upprensning i specialreglerna i lagstiftningen de senaste 20 åren har gjort regelverket enklare, vilket hjälpt till att minska risken för missförstånd om vad som gäller.

Dessutom bidrar möjligheten att överklaga alla statliga anställningsbeslut till att reglerna om förtjänst och skicklighet efterlevs, poängterar Carl Durling.

Inte heller ST uppmärksammas särskilt ofta på felaktiga rekryteringar på statliga myndigheter. Förbundsjuristen Jenny Ekenstierna har dock ett råd till chefer.

– Om det är en gråzon är tipset att inte göra jävsbedömningen själv utan anmäla det till din närmsta chef. Det kan ju vara så att myndigheten tittar på det och kommer fram till att nej, du är inte jävig, och då har du visat på gott omdöme, säger hon.

Liksom Carl Durling betonar Jenny Ekenstierna att en person aldrig ska handlägga eller fatta beslut i en rekryteringsprocess som en vän eller närstående figurerar i. Även en ytlig bekantskap riskerar att rubba omgivningens tro på objektiviteten.

Spelar det någon roll om man som chef är nära vän eller bara bekant med personen?

– Ja, så klart. Vissa är aktiva i sociala medier och har otroligt många kontakter, de kan ha varit på konferens en gång och lagt till alla på deltagarlistan. De är inte jäviga bara för det. Man behöver göra en bedömning i varje enskilt fall, men som handläggare inom statsförvaltningen är det lika bra att anmäla situationen och låta myndigheten ta beslutet åt dig om du är det minsta tveksam, säger Jenny Ekenstierna.

Flera röster har varnat för att allmänhetens förtroende för staten kan rubbas när det uppmärksammas fall där chefer anställer sina förtrogna. Carl Durling på Arbetsgivarverket lyfter också fram ett annat argument för regelverket – myndigheternas effektivitet.

– Faran är att man glömmer att tanken bakom reglerna om förtjänst och skicklighet är dubbel: Det ena är att motverka korruption och nepotism. Det andra är att en bredd på rekryteringsbasen gör att vi får de bästa anställda för den lön vi är villiga att betala. Så det finns många goda skäl till att följa reglerna, säger han.

Den som är jävig vid ett beslut om rekrytering riskerar i teorin att åtalas för tjänstefel, även om det i praktiken knappast blir aktuellt. Troligare är att personen blir föremål för en JO-anmälan – likt Anna Kinberg Batra – vilket kan vara nog så jobbigt.

– När JO framför kritik är det något som verkligen svider för den som blir kritiserad. Det är ett effektivt system, säger Carl Durling.