Så mycket tjänar myndigheternas chefer

Genomsnittslönen för dem som arbetar som första linjens chefer på de statliga myndigheterna är drygt 59 000 kronor i månaden och medianlönen 57 300 kronor. Men det finns stora löneskillnader mellan chefer i olika verksamheter, visar Publikt Chefs jämförelse av medianlönerna för de chefer som jobbar närmast medarbetarna.

Publikt Chefs sammanställning bygger på den partsgemensamma lönestatistiken från arbetsgivarorganisationen Arbetsgivarverket och de fackliga organisationerna inom staten. Statistiken baseras på Besta-systemet, som delar in myndigheternas verksamhet i 64 olika arbetsområden.

Medan det finns arbetsområden där medianlönen för första linjens chefer ligger under 45 000 kronor i månaden har andra arbetsområden medianlöner som är dubbelt så höga för chefer på samma nivå.

Toppar löneligan gör chefer inom flygtrafikarbete, ett arbetsområde där medianlönen är 87 500 kronor i månaden. I toppskiktet finns även chefer inom dömande verksamhet, åklagarverksamhet samt ett par områden inom utbildning och forskning. Det är arbetsområden där medianlönerna överstiger 70 000 kronor i månaden.

Betydligt mindre tjänar chefer som jobbar med arbetsförmedling och kriminalvårdsarbete. Inom de arbetsområdena ligger medianlönerna för första linjens chefer en bra bit under 50 000 kronor i månaden.

På lönelistans bottenplats finns chefer som arbetar med brottsutredning, men som inte är poliser. De har en medianlön på 43 700 kronor, enligt statistiken.

Det är ungefär vad de ST-medlemmar som jobbar som gruppchefer inom Polisen tjänar i snitt, enligt Pär Renberg, STs avdelningsordförande på myndigheten.

Även om lönerna kommer att höjas något efter den senaste revisionen får STs chefsmedlemmar fortsatt betydligt mindre betalt än sina chefskollegor med polisutbildning. De tjänar också sämre än många andra chefer inom staten, konstaterar Pär Renberg.

– Det är beklagligt och olyckligt. Gruppcheferna har en väldigt viktig roll som måste värdesättas högre. De tar ett stort ansvar och sliter hund. Det här är en prioriterad grupp som vi på ST lyfter fram både nationellt och regionalt. Min förhoppning är att även arbetsgivaren ska inse att krävs lönejusteringar för att komma till rätta med detta, säger han.

Att första linjens chefer som arbetar med brottsutredning, kriminalvård och arbetsförmedling har så pass låga löner är både överraskande och oroande, anser STs chefsombudsman Ida Meric.

– Kriminalvårds- och brottsutredningsarbete är områden som säkerligen kommer behöva växa de närmsta åren. Frågan är hur arbetsgivarna ska lyckas attrahera personal till de här chefstjänsterna, när lönelägena är så låga. Det är bekymmersamt med tanke på brottsligheten och den samhällsutveckling som vi ser, säger hon.

Ida Meric understryker att löneskillnader mellan olika arbetsområden kan vara motiverade, eftersom chefsrollernas komplexitet och kraven på utbildning varierar.

Om chefen leder en stor eller liten arbetsgrupp och om uppdraget omfattar budget- och rekryteringsansvar är några faktorer som kan påverka löneläget. Det kan också kan finnas lönetillägg, till exempel för jour- och beredskapsarbete, som inte syns i lönestatistiken men som kan väga tungt i chefens plånbok.

– Men kvarstår stora löneskillnader, som inte kan förklaras av de här faktorerna, så riskerar givetvis de arbetsområden som har låga lönelägen att få det svårt att klara sin kompetensförsörjning. Risken finns att de tappar duktiga chefer, som kan få många tusenlappar mer i lön på andra myndigheter, säger Ida Meric.

Det är en problematik som ST inom Polisen känner igen.

– Vi behöver drivna och duktiga chefer, men blöder personal som går till andra statliga arbetsgivare. En gruppchef lämnade nyligen Polisen för samma typ av chefsjobb på en annan myndighet. Där erbjöd de 15 000 kronor mer, säger Pär Renberg.

STs chefsombudsman Ida Meric reagerar också på att lönespridningen är relativt liten inom flera arbetsområden där löneläget är lågt.

Inom arbetsförmedlings- och kriminalvårdsarbete är skillnaden mellan 90:e och 10:e percentilen, det vill säga löneskillnaden mellan den tiondel av cheferna som har högst lön och den tiondel som har lägst lön, mindre än 10 000 kronor.

Därmed framstår möjligheten att få en god löneutveckling inom arbetsområdet som rätt begränsad, även om man med tiden utökar sin kompetens och växer i chefsrollen, menar Ida Meric.

– Att lönespridningen är så pass liten, till exempel inom arbetsförmedlingsområdet, är oroväckande. Är löneutvecklingen minimal är risken att man inte känner sig motiverad och söker sig vidare när man skaffat sig erfarenhet som chef, även om man egentligen trivs på jobbet, säger hon.

Samir Rajic, ordförande för STs chefssektion inom Arbetsförmedlingen, delar hennes analys.

– Lönespridningen bland första linjens chefer är under all kritik. Den måste vara högre om vi ska behålla och motivera duktiga chefer. Det måste vara möjligt att göra lönekarriär som sektionschef. Även om det inte är uttalat så har vi i praktiken ett lönetak för första linjens chefer, säger han.

Han menar att Arbetsförmedlingen måste göra en ordentlig analys och översyn av första linjens chefslöner. På myndigheten var sektionschefernas medianlön 49 000 kronor i månaden innan årets revision. Det är oacceptabelt, anser Samir Rajic.

– Sektionscheferna tar ett stort ansvar och har en mycket hög belastning. Lönerna måste återspegla det och lönespridningen behöver öka. Lönenivån måste också vara marknadsmässig. Vi ser att arbetsgivare, både kommuner och statliga myndigheter, rekryterar våra chefer och att chefer lämnar organisationen för att få högre lön, säger han.

Detta är en artikel från Publikts digitala chefedition Publikt Chef.
Vill du få Publikts Chefs nyhetsbrev kan du prenumerera utan kostnad.