Han tror på att ventilera svåra situationer

De senaste åren har länsstyrelsernas djurskyddshandläggare vittnat om en alltmer utsatt arbetsmiljö, i synnerhet i situationer där sällskapsdjur som hundar och katter måste omhändertas på grund av vanvård. Häromåret uppgav fyra av fem svarande i en enkät från Jordbruksverket och länsstyrelserna att de i sitt arbete med djurskydd någon gång känt sig hotade i sitt arbete, ofta i telefonsamtal eller vid kontroll i fält.

– Det har tyvärr blivit normaliserat. Det som en medarbetare på en annan enhet upplever som obehagligt har medarbetarna på djurskyddet vant sig vid. Det kan vara djurägare som känner att ett beslut är felaktigt som står bakom hoten, säger Thomas Börjesson, tillförordnad chef för landsbygdsavdelningen vid Länsstyrelsen i Örebro län.

Hoten är främst verbala, men det förekommer också att djurskyddshandläggarna utsätts för fysiskt våld, enligt Thomas Börjesson.

– Inspektionerna sker ofta hemma hos människor, det är en svår miljö för djurskyddshandläggare att verka i och det kan uppstå trängda situationer. Som arbetsgivare försöker vi säkra upp för dem som jobbar med det här, säger han.

Thomas Börjesson har en lång chefskarriär på andra delar av länsstyrelsen bakom sig. Djurskyddhandläggarnas utsatta situation är välkänd inom myndigheten, men det var inget som avskräckte honom från att kliva in som tillförordnad chef för avdelningen som ansvarar för frågor som rör fiske, vilt och djurskydd för ungefär ett år sedan.

Tidigare var han enhetschef, och då jobbade han mer med att fördela arbetsuppgifter och stämma av med medarbetare. I sin nya roll är han i stället chef över chefer, däribland djurskyddhandläggarnas närmsta chef som har det operativa ansvaret för djurskyddets dagliga arbete.

– Som avdelningschef kommer man längre från verksamheterna, och jag har därför fått arbeta mer med att lyfta frågor som rör ledarskap, ekonomi och arbetsmiljö. Nu försöker jag vara mer coachande och stödjande till enhetscheferna. Det är en mindre konkret tillvaro och i stället mer abstrakta och teoretiska frågor som ska hanteras.

Vilket är det viktigaste stödet som du kan ge djurskyddshandläggarnas chef?

– Jag är del av myndighetens ledningsgrupp, så jag kan påverka medelsfördelningen till djurskyddsverksamheten. Jag kan också vara ett stöd i arbetsmiljöarbetet och verka för att frågor som går utanför enhetschefens kompetensnivå lyfts till rätt nivå.

Landets länsstyrelser samarbetar i frågor som rör djurskydd. Thomas Börjesson deltar också i det arbete som syftar till att utveckla och stärka djurskyddsinsatserna.

Utsattheten bland medarbetarna var inte lika utbredd på Thomas Börjessons tidigare enhet och den nya chefsrollen ställer andra krav på ledarskapet. Ansvariga chefer behöver förutsättningar för att bedriva ett långsiktigt arbete där det utformas tydliga rutiner för att skapa en så trygg arbetsmiljö för djurskyddshandläggarna som möjligt, framhåller han. Det behövs ett utvecklat säkerhetstänk, fungerande system där incidenter kan rapporteras och möjlighet för medarbetarna att bearbeta oönskade händelser.

– Det gäller att jobba systematiskt och långsiktigt med de här frågorna. Det finns ingen ”quick fix”, det är en del av samhällsklimatet som vi märker blir hårdare, och med det blir många mer utsatta. Då måste vi följa med och ha förståelse för det.

Djurskyddshandläggarnas närmaste chef har ett ansvar för att utsatta medarbetare får det stöd de behöver, exempelvis genom företagshälsovården eller särskilda debriefingsamtal. Thomas Börjessons bild är att möjligheterna till stöd faktiskt utnyttjas.

– Det finns en hög medvetandenivå om de här frågorna, att man bör ta hjälp och inte hålla det för sig själv, säger han.

Ett sätt att skapa trygghet i arbetsgruppen, så att medarbetarna vågar anförtro sig åt varandra om jobbiga händelser, är att planera in sociala aktiviteter utanför arbetsplatsen, tipsar Thomas Börjesson.

– Aktiviteter, som ett studiebesök eller en after work, kan vara ett sätt att skapa trygghet i arbetsgruppen. Att göra andra saker än att bara arbeta tillsammans.

Arbetsbelastningen inom djurskyddskontrollen är hög. Det händer att Thomas Börjesson känner sig otillräcklig i sitt ledarskap och tänker att han skulle kunna göra mer för medarbetarna om det fanns mer resurser.

– Resurser är en tuff fråga i myndighetsvärlden. Hade vi varit fler hade vi exempelvis kunnat stödja medarbetarna genom att i större utsträckning rotera arbetsuppgifter, att ha kortare intervaller med hund och katt-frågor för att sedan jobba med annat djurskydd. Men det har vi svårt att lösa med de resurser vi har i dag.

Finns det någon kompetens du skulle vilja utveckla för att kunna vara ett ännu bättre stöd för chefer och deras medarbetare som har en utsatt arbetssituation?

– Absolut, det kan handla om hur man bäst dämpar en konfliktsituation. Sedan kan jag säkert bli bättre på att stödja personal i olika svåra frågor, där finns det alltid ett behov av att lära sig mer. Jag har också som ambition att jag ska följa med ut på en inspektion, det står på min att göra-lista.

Som avdelningschef har Thomas Börjesson övergripande ansvar för djurskyddshandläggarnas arbetsmiljö. Men det händer att han också blir berörd av de människoöden som inspektörerna träffar på när de är på fältbesök.

– De hamnar ofta i familjer som befinner sig i samhällets ytterkant, människor som har knappa ekonomiska resurser, det kan förekomma droger och misshandel. Det är inte bara djuren som mår dåligt utan också människorna. Att det kan se ut så i Sverige kan vara drabbande. Det är de tuffa sociala bitarna som medarbetarna får vara med om.

Vad gör du själv när du känner att du behöver stöd i din roll som avdelningschef?

– Jag tankar främst av mina funderingar till mina chefskollegor. Vi har högt i tak, det går bra att ta prata om sådant som är jobbigt. Jag var med när ansvaret för djurskyddet gick över från kommunerna till länsstyrelsen och det tog ett antal år innan vi hamnade där vi är i dag. Det har varit en lång resa för att hitta rätt.